
























21:30 ringer A upp: Hör följande: " Tänkte ringa när vi kom fram. Vi är inte där än, om 20 min är det mörkt här. Det har varit plant, men en enorm motvind så vi har tagit det försiktigt. Man måste över en flod för att komma till stan, men halvvägs upp på bron vände vi. Det blåser ngt hiskeligt. T.o.m. Ubbe är rädd. Sitter i en taxi, är snart över, och ska nu lasta ur cyklarna. Vi hörs när vi är framme. "
(Skrivet av Anna, dikterat av U, 19:33 1/5-10)
Checkade in på Londres i Estoril, hotellet som var slutdestinationen i oktober -09 efter resan från Barcelona. Samma receptionist. Då hade de dubbelbokat, nu: "Jag heter U Printz, och ni har dubbelbokat mig, så vi ska bo på Mirage." Skratt. Hon mindes Us ansikte väl, eller mindes hon hur vi plågade henne för att få ett bättre ersättningshotell förra gången?
Sikte norrut. Ringer hem 19:25 efter en ohyggligt jobbig dag. 11,5 mil i konstant kraftig motvind och stora bitar böljande och väldigt kuperat. T.o.m. Ricky är trött. Ubbe började dagen med en vurpa i 30 knyck. Skrapade upp skinka och ben. Trasiga cykelbyxor och lite blåslagen. Efter 6 mil gick Us kedja av, tid att fixa och korta länkar, kom vidare. träffade 55-årig svensk, cykelfantast på väg hem till Stockholm, slog följe en bit. Peniche, framme nu, mår under omstädigheterheterna mkt bra. (Ricky skrattar till i bakgrunden. ) Det har varit många långa uppförsbackar i tuff motvind. Hoppas vinden är med oss i morgon då etappen är 3 mil längre.
Ber hemmastaben leta på Windfinder, söka på Penich och smsa tumme upp eller tumme ner.
Strategin är två middagar per kväll, nu föräter vi snabba kolhydrater (Crepe och portugisk variant på Skagentoast), ska sen till hotellet, sen ut och äta middag.